De flesta stora religioner tickar efter kalendrar som föreskriver någon form av avhållsamhet under året. För kristendomen är fastan, de 40 dagarna före påsk, den tid då man ska ompröva sin existens. Bot och bättring som förberedelse för Kristi död och uppståndelse under påskhelgen; belöningen och målet, årets största kristna happening.
Fasta behöver inte längre betyda tagelskjorta eller bara flytande föda. Att tukta kroppen är knappast det en nutidsmänniska behöver och inte gör det resten av världen gott att man späker sig, heller. Vardagsfasta för en nordamerikansk katolik kan istället vara att avstå från TV, eller att skippa nöjesshopping. Eller att tvärtom lägga till något, att äta redig frukost varje dag, istället för en granola bar till Starbuckslatten. Tre affirmationer till tandborstningen, eller ett samtal per dag till människor som man försummat.
På 40 dagar kan man göra en varaktig livsstilsförändring, oavsett om den är andlig eller fysisk. Nu är tiotusenkronorsfrågan huruvida påven kommer att hålla i twittrandet efter påsken? Den som lever får se.
- Jag skriver direkt på min Iphone, den är inte större än såhär!
Mer om fenomenet fastetiden för den som är nyfiken finns hos Allt om bibeln och Svenska kyrkan. Påven Benedictus XVI på Twitter; @Pope2YouVatican, originalartikeln i LA Times. Och en rätt fin artikel i Expressen som handlar om svenskar som fastar på olika sätt.
Och så är det förstås den svåra etymologiska gåtan om vad karneval betyder, den som inleder fastan och som innebär att man ska äta upp allt som sedan inte är tillåtet fram till påsk. Framförallt kött. Vi har några alternativ: carne levare ”lyfta undan köttet” eller carne vale, ”Hej då, kött!” Ingen av de två förklaringarna känns alldeles övertygande. Det finns också Carrus navalis ”skeppbärning”, från den Romerska sedan att bära ett Isis-skepp till stranden i en (karnevalsliknande) procession för att fira att båtsäsongen startade. Den liknar på många sätt dagens karnevaler, så jag sätter en slant på den förklaringen.
Lite kontraproduktivt, det där förfrossandet. Om fastän är mer filosofisk än fysisk, ska man då bränna av alla sina orena tankar innan man börjar?
Jag menar förstås om fastAn. Ny förbannad telefon. Pekandet går måttligt bra.
Pingback: Förkylt. | Kulturchefen